- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
158

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själf, — och dock händelser af stort affektativt värde och i
stånd att ingripa i människans öde äfven på varaktigare sätt.

Vi vuxna, skeptiska, utnötta människor kunna ju icke
tänka begreppet jul, utan att ordet genast blir kött, blir bild,
och utan att våra känslor och världen omkring oss
genom-pyras af julstämningen från vår barndom. Jag till exempel
kommer alltid att recitera psalmen 49 i svenska psalmboken,
hvilken vi barn i folkskolan hvarje julferie hade att lära oss
utantill; jag läser invärtes de högtidliga verserna: ”Vak upp,
du helga morgonstund”, jag hör koralen stämmas upp af
orgeln i kyrkan, om mig och in i mig faller något som är
besläktadt med gudstjänststillhet, med helgdagskläder, med
nysandade och granrisbeströdda golf och med skenet från
trearmade ljus öfver en snöhvit bordsduk; jag känner mig
god, ren, lugn; jag är på nytt vorden det barn, som inlärde
psalmen 49 och beundrade det tregrenade ljuset på stora
stugubordet; de mest triviella företeelser, hvilka för länge
sedan mist sin relief för mig, stå åter med ens inför mig så
ouppdagade nya, så innehållsrika, så stämningsfulla, som
julhelgen en gång var för gossen, och lifvet, hvilket nyss
liknade en flod, som försvinner i sanden, väller plötsligt fram
ånyo som en klar och mäktig springkälla.

Samma verkan, som det i tiden aflägsna och kära,
barndomsminnet, här haft, utöfvas äfven af det i rummet aflägsna
och kära, hemlandshågkomsten. Hvar och en, som länge
varit borta i främmande land, vet det. Jag gick en
vinterförmiddag och promenerade min spleen på höjderna uppe
öfver Vevey. Det hade fallit snö under natten; det var
dimmig luft och blidväder. Inunder mig ljusnade Genfersjön
och Savoyeralperna fram ur allt det monotona och
svårmodiga grå som ett stycke af en annan värld med ett varmt,
lätt, rikt spel af på samma gång nyanserade och klara färger,
så som södern äger det. När jag åter vände mig om och
såg upp mot Plejaderna till, hade jag idel betesmarker och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free