Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, samt klappade henne erkännsamt på kinden. ”Och
så punsch!”
”Och lite Hennessy, herr Holm?”
”Alldeles riktigt ja, Karin!”
Gasen tändes, avec’et kom in, och Holm satt liten och
trind som en gammal japanesisk gudom midt i den stora
soffan. Hans ena vän, medicine kandidat Ivar Sjödén, red
gränsle öfver en stol med hakan öfver ryggstödet; han hade
glasögon och blondt kortstubbigt hår och tunna långa
mustascher, som hängde ut öfver munnen. Den tredje i laget, juris
studerande Erik Santesson, fantiserade borta vid pianot; han
satt rak och orörlig och vände ryggen till, visande sin långa,
eleganta taille och den höga, glänsande hvita ståkragen, som
stod stram och styf kring den långa halsen och nådde ända
upp öfver det svarta nackhåret; det enda, som rörde sig på
mannen, var hans långa, fina, välvårdade fingrar, som lupo
hit och dit öfver tangenterna.
”Hör nu, Kirre,” ropade Holm, ”sluta nu upp med det
där och kom hit och sätt dig. Jag vill tala förnuft med er.”
Santesson tog ett par slutackorder, reste sig och slog
sig ned hos de andra. Han läppjade på punschen, drog i sitt
svarta skägg, som var tillklippt i spets å la Henri IV, och
såg afvaktande på Holm med sina blanka bruna ögon, hvilka
alltid sågo dubbelt trötta ut, emedan de tunga, brunaktiga
ögonlocken lågo så djupt ned öfver pupillerna.
Holm vek sig framåt och lade armbågarna utåt långs
bordet, så att fingerspetsarna möttes.
”Ser ni, gubbar,” sade han, ”det går inte längre på
det här viset.”
Och då de bägge andra icke svarade något därpå, utan
sutto stumma och orörliga och väntade på mera, fortfor han:
”Naturligtvis, det går ännu en tid. Men det är dock
bara en tidsfråga, när det inte mera går. Låt oss därför såsom
vise män träffa alla nödiga mått och steg, medan ännu tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
