- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
172

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ro idka våra studier; skogspartier, månskensnätter,
kärlekslycka ...”

Gustaf Adolf Holm tappade oförhappandes tråden,
kräm-tade, ville begynna igen men fann icke orden, krämtade igen,
satt och väntade, att något af sig själft skulle falla honom in.
Men då intet kom, låtsade han, som om ingenting händt, och
såg öfver på sina kamrater, från den ene till den andre. Så
sutto de en stund, utan att röra sig eller säga något. Sjödén
höll blicken styft i sitt glas, med ett domedagsallvarligt
ansikte; plötsligt ryckte det till i hans mungipor, ryckte än en
gång till; och med ens, men utan att taga blicken från glaset,
satt han där och skrattade, skrattade och skrattade,
oemotståndligt, godt som ett barn.

Gustaf Adolf Holm betraktade honom med ett blygsamt
själfbelåtet smil.

”Nå!” sade han. ”Vet ni hvad, go’ vänner, ofvanpå
det här ha vi då ärligt förtjänt att få oss ett riktigt hyggligt
parti vira. Eller hur?”

Han kraflade sig ner från soffan, trippade hän till dörren
och ropade ut i salen:

”Karin lilla, skaffa oss kort! Och så mer punsch!”

De hade redan spelat en halftimme, då det knackade på
dörren, tyst och försiktigt. De voro midt inne i ett spel;
och ingen svarade. Om en stund knackade det igen; ingen
svarade. Då öppnades dörren sakta och blott på glänt, och
in igenom den smala öppningen klämde sig en man. Han
bar en urmodig, luddig vinteröfverrock, — den hängde som
en säck ikring honom och räckte ända ned öfver vadbenet.
På det stora runda hufvudet satt en raggig cylinder och
vacklade; och i ena mungipan hängde den sista söndertuggade
resten af en cigarr. Han stängde långsamt dörren igen efter
sig samt blef flegmatiskt stående med hatten på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free