Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad är det för manerer och fagoner?” frågade fru
Hall skarpt.
John svarade henne ej. Han såg i det stället upp på herr
Hall och sade:
”John vill tala om de små ponnyerna. John vill inte
dricka.”
”Viil du inte dricka, får du låta vara, min son, sir du.”
Herr Hall talade med skotsk brytning och mycket
långsamt och afmätt.
Barnkammarpigan gjorde ännu ett försök och förde åter
koppen till Johns mun.
John spottade i den.
Då vände sig fru Hall häftigt om och gaf sin son en örfil.
John gaf full hals.
”Bär bort honom,” befallde fru Hall sköterskan.
”Låt honom kvarstanna, men gå själf ut,” ändrade herr
Hall befallningen.
Barnkammarpigan gick.
Först då dörren stängdes bakom henne, vände sig herr
Hall till sin fru.
”Om John behöfver tillrättavisning eller aga, tillrättavisar
och agar jag honom själf, mrs Hall.”
John höll plötsligen inne med sin gråt. Han insåg, att
så länge han vrålade, kunde han ej höra hvad föräldrarne
sade, och detta intresserade honom storligen. Men ännu mer
intresserade det honom att hälla den fradgande chokoladen
ur koppen på tefatet och att, när detta flödade öfver, låta
den rinna vidare ut öfver damastduken. Så doppade han sin
lille slickepott i den största chokoladpölen och ritade figurer
på duken, medan fru Hall med låg stämma svarade sin man.
Det var att märka, att ingen någonsin höjde rösten mot herr
Hall, ej ens den annars ganska orädda fru Christina.
”Jag borde väl till det minsta pretendera att få råda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
