Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Hall sköt motvilligt lilla Christine mot dörren.
”Gå, mitt barn!” sade hon.
Lilla Christine satte båda de små knutna händerna mot
ögonen och började gråta.
Utan att invänta föräldrarnes åtgöranden, åtog sig gud
Amor att själf straffa henne, hvilket skedde medelst en
klingande örfil, hvarjämte Azor fick en spark af guldstöfveln till
färdemaning.
Fru Hall såg på sin man, men sade ingenting.
Han mumlade: ”You are a naughty boy, sir,” men han
sade det med sin allra blidaste röst, den han mycket sällan
gjorde bruk af till någon annan än sonen.
När fru Hall, efter att ha fört ut de båda jäfvade
vittnena, återvände till kabinettet, hade herr Hall lyft upp sin
son på en hög, förgylld taburett, lagt båge och pilar till rätta
framför honom och ställt honom i den position han skulle
intaga vid aftonens fete. Nu lämnade han honom
lagerkransen.
”Var god och stanna där midt framför gossen,” sade
han till sin hustru.
Fru Christina stannade på den anvisade platsen och såg
för första gången på John.
Det måtte legat något alldeles särskildt i blicken, ty
John släppte ögonblickligen kransen och sträckte armarne
mot henne.
”John spottade inte i söta mors kopp. John spottade i
sin egen,” sade han till förklaring. ”John är snäll. John är
mycket snäll. John är inte ond på söta mor.”
Fru Christina kunde ej motstå. Hon brast ut i ett lustigt
skratt, och hennes elaka lynne försvann lika hastigt som det
kommit.
När John såg söta mor skratta, skrattade han också och
spetsade sin lilla mun till en puss, som han fick.
Så ställde han sig åter i position.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
