Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 -...-0–..O’’-..-©- O*-., ö–.. 0 ’... 0 –.. 0.
■.*• i.-i ■ ■ ■ ■ ■ ... ll-i I I l —w — 1 ’>’
ett skönt ögonblick, då man ändtligen kommit så långt, att
instrumenten börja stämmas––––––
Nu klingade de första tonerna af allegrot genom rummet.
Sannerligen, en sådan stråkföring, ett sådant smältande
välljud hade man ej väntat ens af denne ryktbare konstnär.
Gubbarna glömde att föra prisen upp mot näsan, de vågade
ej röra sig, för att ej en ton skulle gå förlorad af denna
härliga musik.
Musiksällskapets egna förmågor spelade såsom aldrig
förr, lyftade till oanad höjd af första fiolens glänsande
konst-närsskap. De gamla åhörarna slöto de skumma ögonen
under brillorna och de gröna skärmarna. De vaggades på
tonernas vågor bort från ålderdomens och ensamhetens
tröstlösa strand mot fridens och den ädla njutningens leende
nejder.
Då sista strofen af sista satsen förklingat, ljödo
handklappningarna sällsynt svaga, de gamla kunde ej klappa, de
förmådde ej ännu återvända till verklighetens värld, och då
den älskvärde konstnären reste sig upp från sin plats och
oombedd och otrugad sade, att han skulle spela för sällskapet
mäster Bachs ciaconna, kunde den gamle slagrörde
ordföranden endast framstamma ett ”Gud välsigne honom!”
Det doftade frisk skog från det stora nyskurade,
granris-strödda värdshusgolfvet, och den röda solnedgångens sista
strålar skeno in genom de trasiga rullgardinerna och hjälpte
att lysa upp de stora väggfälten, hvilkas brokiga tapet
föreställde jaktscener, stolta riddare och sköna jungfrur ridande
på hvita hästar med falkenerare och pager i följe och stora
skaror af förföljande hundar och flyende villebråd mellan
höga träd och lummiga buskager.
Kammarmusiker Feldt spelade Bachs ciaconna.
Åter lyfte hans spel dessa musikkära människor bort
från de tarfliga omgifningarna in i det öfversinnligas värld.
Själf kände han, som han ibland brukade göra det, som vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
