Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna sång, han visste inga ord, som så målade hans älskade
Haga som just dessa:
Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan.
Stolt i dina rännlar höjes
gungande den hvita svan.
Längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.
Nu spelades variationen öfver detta tema. Det var
fjärilen, som luftigt svingade sig mellan rosenrabatterna och
öfver gräsplanerna, och Gustaf Adolf såg sina små barn
springa efter fjärilen och söka fånga den med de späda
händerna. Det var doften från myllan i Hagaskogen, det var
solglittret på Brunnsvikens vatten, som spelades. Gustaf
Adolf reciterade småleende för sig själf orden om
Brunnsvikens små najader, och då han kommit till orden:
Under skydd af hvälfda stammar,
på den väg man städad ser,
fålen yfs och hjulet dammar . . .
ser han sig själf stiga till häst den sköna
söndagseftermiddagen den 12 mars. Han gör det, därför att han just råkat
tänka på dessa ord, då han denna ödesdigra eftermiddag
steg till häst och djuret kråmade sig på ett särskildt
remarkabelt sätt. Ja, fålen hade yfts, då han sista gången utanför
Haga hade bestigit honom för att rida in till afsättning,
fångenskap och landsflykt —
––––-”Intet ställe på jorden har jag älskat såsom
Haga, intet — intet —”
Han förmår ej längre. — Han håller näsduken för
ögonen för att tillbakahålla tårefloden. Då kammarmusiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
