- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
228

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag ville ännu en gång tacka eder, min herre, för edert
vackra spel, som hos mig uppväckt både sorgliga och glada
erinringar,” sade Gustaf Adolf med den vänligaste ton.

Medan han talade, såg han hastigt upp mot porträttet
öfver soffan.

”Vi sätta oss ned, min herre, och frukostera.”

På divanbordet var framsatt en brödkorg med några
skifvor bröd och en assiett med smör samt en likörflaska med
tvenne glas. Gustaf Adolf slog själf likören i de båda glasen.

”Jag dricker eder skål, min herre, och tackar eder ännu
en gång för det vackra ni i går beredde mig tillfälle att höra,”
sade han.

Kammarmusiker Feldt stod midtemot Gustaf Adolf, då
han höll detta enkla skåltal, och han bugade sig djupt, då
det ändade och för detta konungen tömde sitt glas i botten
och med en vink antydde honom att göra likaledes.

Nu satte sig Gustaf Adolf ned i soffan och pekade på
stolen midtemot.

”Tag plats och förse eder, min herre,” sade han och
bredde sig själf en smörgås.

Gästen följde exemplet. Brödet var ej färskt för dagen,
men för detta konungen åt sin smörgås med god aptit, och
hans gäst försökte göra likaså.

Detta var den första kungliga taffel, till hvilken han varit
inbjuden. Han kunde ej nog förundra sig öfver situationen
med denne tyste, djupt allvarlige man framför sig, som
tydligen ville bevisa honom en mycket stor vänlighet genom att
bjuda honom på lätt härsket smör och rätt gammalt bröd,
nedsköljdt med ett litet glas likör.

”Edra toners välljud tjusade mig, då jag i går aftse
satt härinne i skumrasket och lyssnade till dem, och en
oemotståndlig makt dref mig in i eder krets. Jag tackar eder ännu
en gång, min herre, för det vackra jag hörde, då jag satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free