- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
238

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—.............—.............. ■ ™ •*

Axel Lundegård

Där gled ett leende öfver det bleka ansiktet.

”Ack nej! Några näktergalar finner ni icke här. Men
vill ni se gamen så gå in i min hustrus rum — där sitter i
sin bur af mässing en grön fågel, som heter Cocotte —
hvars hjärtskärande skrik tio gånger om dagen sliter i mina
nerver —”

Liksom till bekräftelse af hans ord förnams just inifrån
våningen en papegojas ilskna läte. Den sjuke ryckte till,
och hela hans ansikte krympte samman i smärta.

”Där hör ni själf,” sade han med en röst hvars vemod
förgäfves sökte dölja sig under ett tonfall af hån — hårdt
som klangen af glasbitar, hvilka krossas mot hvarandra. —
”Zeus’ hand faller tungt på den han vill straffa!”

”Och Herakles, befriaren — har hans väg aldrig gått
här förbi?”

”Herakles?” — Det var ett Mefistofeles-leende, som
nu lekte kring de fina, bleka läpparna. — ”Utan tvifvel,
Herakles var en stor man! Och en stark man! Men han
skulle aldrig kommit härifrån med ögonen i behåll, om han
vågat förgripa sig på min hustrus papegoja!” — Han teg
ett par ögonblick; därpå tilläde han: ”Kvinnorna ha skarpa
naglar och veta begagna dem — till försvar för en varelse,
som de älska!”

”Just därför” — hon hejdade sig plötsligt vid tanken på.
att hon kunde göra sig skyldig till en ogrannlagenhet.

Men han hade fångat det varma tonfallet i hennes röst
och reste sig plötsligt på armbågen, lyfte med högra handens
pekfinger det förlamade högra ögonlocket och såg på henne.

”Böj er en smula ner mot mig.”

Hon lydde, och i det hon lutade sig såg hon in i ett
mörkblått öga, så klart och vackert som ett barns.

Han betraktade henne tigande några sekunder; därpå
lade han sakta sin hand på hennes hufvud, böjde det ännu
längre ner mot sig och kysste henne på pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free