Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Med den döendes rätt,” sade han i det han åter sjönk
ner på sin kudde.
Allt detta hade försiggått så enkelt och naturligt, som
kunde det icke vara annorlunda; som om hon känt honom
i många, många år och ofta, ofta suttit vid hans sjukbädd,
ofta, ofta mottagit hans kyss på sin panna. Hon kände sig
dragen mot honom med en oemotståndlig sympati. Allt hvad
det fallit denne döende man in att fordra af hennes
tillgifven-het, skulle hon ha gifvit honom utan tvekan och utan
förundran.
Nu hörde hon åter hans röst från den låga sjukbädden.
”Jag är glad att jag fick träffa er. Och ni skall komma
igen! Icke sant?” — Han reste sig åter mödosamt på
armbågen och såg på henne. — ”Ni kommer ju igen? Ni bor
väl här i Paris?”
”Ja.”
Också hon hade rest sig och nu räckte hon honom sin
hand till afsked.
”Au revoir!”
Hon fann intet annat svar än: ”Tack!” så vände hon
sig om och gick mot dörren. Men just som hon tog efter
låset för att öppna, ropade han henne tillbaka.
”Vänta ett ögonblick! Gör mig den tjänsten att räcka
mig en af böckerna där borta — och så en blyertspenna,
som också måste finnas där.”
Hon gick fram till skrifbordet, tog den första bok som
föll henne i handen, fann också en blyertspenna och
lämnade honom bådadera.
”Dröj ett ögonblick — tag handsken af er.”
Hon lydde mekaniskt. Och medan hon drog handsken
af sin högra hand, följde hon honom med ögonen där han
satt upprätt i sängen och långsamt präntade några ord på
bokens titelblad.
”Till minne,” sade han och gaf henne boken. När hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
