Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glödande ögon vildt, och dödens fasa speglade sig i hvart drag
af hennes flammande ansikte, hvarikring det ljusbruna håret
ringlade sig i tofvig rikedom.
Ofta var kampen med detta osynliga våldsam som en
dödskamp. Hon stönade som under trycket af en olidlig
tyngd. Det var då den bleka vampyren satt på hennes bröst
och sträckte mot henne sina vissnade, blå läppar. Hon slog
med händerna. Nej! Nej! Hon ville icke dö, Herre Jesus!
Fanns det ingen som kunde hjälpa! — Och med rösten
skälf-vande af ångest började hon rabbla upp en bön, som hennes
mor lärt henne, när hon var barn––––––-Men midt i
bönen tystnade hon plötsligt, det skräckslagna ansiktet
skiftade uttryck, lyste upp. Då såg hon Kristus gå på vattnet
öfver ett oändligt haf. Liten och böjd skred han fram, med
trötta, tunga steg, liksom nedtryckt af världens synder, dem
han bar. Hans hufvud tecknade sig mot himmelrandens
flammande norrsken, som gaf det en strålglans af eld och
blod och purpur, hvars återsken gnistrade i vattnet, där hans
väg gick fram. Eljest var det mörkt och hvarken måne eller
stjärnor lyste. — — Hon stod på stranden och såg efter
honom — nu vände han sig mot henne — och vinkade–––––
Hans ögonlock voro slutna, men han visste, att hon stod
där, och han vinkade: Kom! Hon ville störta fram mot
honom, men hennes fötter voro nitade vid jorden, hon kunde
icke slita sig lös. Han väntade; men hon kom icke. Då
hukade han som för ett slag — hufvudet försvann ett
ögonblick och endast det röda norrskenet lekte ännu öfver himmeL
randen — men så trädde det bleka ansiktet åter fram —
två stora blodsdroppar runno ned under de sänkta
ögonlocken — han vände sig och gick långsamt vidare — men
längs den blanka vattenspegeln strök hans suck som en
kåre–––Då samlade hon all sin kraft, ryckte sig lös från
jorden och störtade efter honom ut öfver vattnet; det gaf
vika under hennes fötter — men i det hon sjönk, sökte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
