- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
244

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom det öppna fönstret in i ett rum och sedan förgäfves
flaxar mot rutan för att åter söka sig en väg ut; ett rastlöst,
feberaktigt fläktande af fina vingar, ett ångestfullt sökande
efter luft och frihet. Ideligen darrade det på hennes
öron-hinnor, satte hennes inbillning i rörelse och framkallade en
kort dröm, som fäste sig i minnet med en hallucinations
klarhet.

Hon tyckte sig se jorden som en oändlig, frusen vidd.
Här och där skymtades städer och byar, kala skogar,
snötäckta berg, isiga sjöar och skummande älfvar; men allt var
smått, människor och djur rörde sig som myror om
hvarandra.

Högt öfver allt spände sig en skimrande kupa, uppifrån
belyst af en oändlig ljuskälla, hvaraf endast några bleka
brytningar nådde jordens frusna vidder.

En liten insekt med fladdrande vingar rörde sig oroligt
sökande af och an mot det skimrande blå. Han började längst
nere, följde med ett surrande ljud uppåt, där ljuset skimrade
matt, och nådde till sist den punkt i zenit, bakom hvilken
solen stod — nådde den och försvann med ett frasande, som
när en mygga förtäres af en låga––––––

Mouche slog upp ögonen och mötte solstrimman från
fönstret — och för hennes bländade blick tedde sig insekten,
jättelikt stor, med mörka, utbredda vingar.

I samma ögonblick visste hon att Heinrich Heine var död.

Det hade blifvit vår. Efter tunga, mörka vinterdagar i
februari hade mars kommit med kämpande värme och köld,
varma solglimtar mellan brustna snömoln, hagelskurar och
regn. Regnet hade tinat den frusna jorden, plantorna hade
börjat skjuta, knopparna att svälla. Och då ändtligen solen
i början af april på allvar tog fatt på sitt förnyelsearbete,
hade marken blifvit grön och träden gröna som genom ett
trollslag i ett enda nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free