Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att leka, synd att tänka, synd att skratta, synd att
tillfredsställa alla naturliga böjelser. Kan detta vara vår Herres
mening? Skulle synden vara ett så blytungt begrepp utan
både grader och nyanser? Att bära manschetter och pudradt
hår är synd; och att bryta mot sjätte budet är synd. Men
alla vuxna kavaljerer bära manschetter och pudradt hår!
Detta kunde omöjligt vara synd! Alltså . . .
Hvad skulle han tro? Lärarna förklarade icke
religionens bud; de sade endast: så skall du tro. Men förnuftet
skriade: hvarför? och fick intet annat svar än: Gud har
sagt så. Månne Gud icke vore för stor att taga sig af sådana
småting som att kontrollera, om människorna bära
manschetter? Troligen hade lärarna i stället missförstått Guds
mening; det var lätt nog att narra dem!
I hans minne står en tilldragelse outplånligt inbränd.
De värsta galgfåglarna i klassen ha beslutat att en dag på
ett gifvet klockslag förklara sig väckta — och långa Franz
frågar honom, om han vill vara med. Han vägrar, ty som
prästson har han aktning för religionen. Långa Franz hotar
med stryk, men han står fast.
Den bestämda dagen är inne, och kamraterna hyckla
ånger och förkrosselse, kasta sig på sina knän, bedja och
bekänna sina småsynder. De stora akta de sig visligen för
att bekänna. Men de spela den grofva komedien så skickligt,
att lärarna föras bakom ljuset, och från den stunden stå de
högt i gunst, medan de andre — de som vägrat hyckla —
behandlas med hårdhet––––––––
Vid fjorton år kommer han till universitetet som student,
börjar läsa filosofi, finner nycklar till alla dogmerna och
får en historisk blick på religionerna. Han ser hur de
uppkommit: af fruktan och öfvertro. Vilden, som sårats af en
pil, tror att ett okändt väsen velat straffa honom, och hans
barnsliga fantasi skapar ett gudsbeläte, som han
förkroppsligar i en träfigur, inför hvilken han rullar sig i stoftet,
16. — Nationallitteratur. 20.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
