- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
262

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock får ingen hemlig stolthet, ingen själfbelåtenhet blanda
sig däri. Ni får ingenting göra för att hos åskådarna
framkalla ett gunstigt omdöme om er ståndaktighet och
frimodighet. Ni måste sätta er vida öfver slika synpunkter. Gud
älskar uppriktigheten, och den består i öfverensstämmelse
mellan yttre beteende och inre författning. Visa er således
alldeles så som ni känner er. Och skulle ni bli vek ända
till tårar, så sök icke återhålla dem och blygs icke öfver dem.
ty de göra er ingen skam. Ni kan ju ända till det sista
ögonblicket icke dölja för er själf, hvarför ni måste dö. Ni skulle
således vara till förargelse både för syndare och för
förståndiga kristna, om ni försökte dö med frimodighet.
Frimodighet kan endast den visa, som lider för sanningens och
dygdens skull. Jag önskar se er på schavotten med tydliga
tecken till ånger och sorg, men också med den själens ro,
som uppstår af tillförsikten om, att Gud har förlåtit er era
synder. Jag skulle högst ogärna se, att ni förnekade den
naturliga fruktan för döden.”

”Ack,” säger den dödsdömde. ”Jag har visst icke i
sinne att göra någon parad inför människorna. Mig kan
numera ingenting annat ligga på hjärtat än att behaga Gud
och öfvervinna dödens fasa. Om jag försökte tvinga mig
själf att i det yttre vara en annan än jag är, så skulle det gå
mig som en människa, när hon skall tala inför en mäktig
herre och på förhand noga öfverlagt, hvad hon vill säga,
men börjar stamma och i bemödandet att icke stamma
slutligen helt förstummas. Jag skall så mycket som möjligt rikta
mina tankar på Gud och icke splittra dem genom någon
sträfvan att tillfredsställa åskådarnas förväntningar. Därför
skall jag icke på afrättsplatsen tala annat än hvad ni ger
mig anledning till.”

”Det skall bli mycket litet, försäkrar jag er. Där är
hvarken platsen för er eller mig att tala mycket. Är ni först
där, tör det vara tid för er, att i ordens djupaste betydelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free