- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
263

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänka: Jag glömmer, hvad som är bakom mig, och sträcker
mig mot det, som ligger framför mig.

Prosten är så upprörd, att han icke märker, hur
tvetydigt orden falla. Alltsomoftast flyger hans blick full af
ångest mot fängelsets dörr, och hela hans varelse är spänd
i lyssnande. Men Struensee talar lugnt:

”Då jag nu står så nära döden, förnimmer jag först
rätt, hur nödvändig Kristi positiva försäkran om evigheten är,
och hvilken välgärning den är för människorna. Hade jag
icke den, så skulle mitt blotta förnuft icke kunna lämna något
tillfredsställande svar på den frågan, om efter några timmar
ännu någonting lefvande skall återstå af mig. Också kan
jag nu af erfarenhet säga er, att det dåliga samvetet är ett vida
större ondt än döden. Gent emot döden finner jag nu lugn.
Men så länge samvetet var dåligt fanns ingen frid i mig. Jag
tror jag skulle ha blifvit förstockad, om dessa sår icke hade
helats–––”

Han talar ännu, när fängelsets dörr öppnas, och den
bryske löjtnant Bech inträder. Det har kostat honom tjugu
silfverpenningar att få föra Struensee till döden, ty han stod
icke i tur till den förnöjelsen. Nu befaller han prosten att
fara förut, ty till afrättsplatsen får Herrans tjänare, enligt en
kunglig förordning, icke åka med den dödsdömde.

Prosten är blek som en gast, hans ögon äro vidt
uppspärrade, och han skälfver i hela kroppen. Därvid börja
nackmusklerna i Struensees hals rycka krampaktigt, men
hans tunga står ännu under viljans inflytande.

”Lugna er, min värderade vän,” säger han, ”tänk på
mina fördelar och kom ihåg. att Gud brukat er till att
förskaffa mig dem.”

Prosten omfamnar honom, snyftande, och går.

Ett ögonblick svartnar det för Struensees ögon, men med
uppbjudande af hela sin kraft söker han fasthålla medvetandet.
Dock märker han med fasa, att viljan släpper sitt tag öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free