- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
264

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel Lundegård

vissa af kroppens delar. Musklerna i nacken rycka nu
våldsamt, och det förefaller honom, som om hans hufvud svällde
och svällde till en ofantlig, mjuk blåsa, flytande ut öfver
kudden, mot hvilken han stöder det. Han öppnar ögonen,
ser löjtnant Bech och två underofficerare, hör sina egna
länkar skramla och börjar gå med en förnimmelse, som om
marken under honom vore ett gungande intet.

Ute är luften mild och ren. Han andas djupt. Solskenet
bländar honom, men han tycker sig se ansikten, som han
känner, och hälsar ödmjukt. Han stiger in i en karet, hör
hästtramp och rullande hjul. Hjärtat slår hårdt, fort som en
flaxande fågels vingar. Kallsvetten rinner stridt som tårar
öfver pannan, ner öfver kinderna. Han söker fasthålla
föreställningen om den eviga saligheten men förlorar den, börjar
tala till officern vid sidan om sig, men vet icke hvad han
själf säger.

Plötsligt vidga sig hans ögon, han stirrar ut genom
vagnsfönstret och ser en spetsgård af taggiga trädtoppar, en skog
af tusentals bajonetter, ordnade i en vid fyrkant omkring en
jättelår med balustrad ofvanpå och en mörk ingång på
långsidan, och en trappa som leder uppåt. En ryttare kommer
ridande — hälsar — Struensee känner igen sin egen ridhäst
— ryttaren är general Eichstædt. Kommandorop — på
danska — ett oöfverskådligt människohaf — vagnen stannar.

–––Framför håller en annan karet, dörren går upp — ut

stiger en kavaljer i ljusgrön klädesklädning med breda
guldgaloner — Jesus Kristus förbarma dig — det är Brandt! blek
med koppärren som gråblå fläckar och mörk eld i ögonen

men rak i ryggen––––vid trappan upp till schavotten står

ett pudradt och sminkadt fruntimmer, som ser på honom —
medlidsamt — medan han trippar förbi henne med all den
elegans omständigheterna medgifva––––

Vagnsfönstret vändes från schavotten––––-

”Jag har redan sett honom,” stammar Struensee och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free