- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
273

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*• t- - ii. ; y

Ur Drottning Filippa

Herr Jul var icke den gamle med isgrått skägg och
slocknad blick. Herr Jul var ung, som nattens kung, hennes
allra käraste herre, men fru Fasta var gammal och grå. Hon
väntade hvar morgon med riset och trollspegeln, däri all
lust blef till synd och nattens drottning till ett barn, satt i
skola, och kungen själf till en omyndig sven, hyllad med all
yttre heder, som hon själf, men hemligen under en annans
vilja. Där var regler, som han icke vågade bryta mot, där
var plikter, som han icke kunde undgå. Där var alltid
någonting på färde och alltid hade han så brådt, men när hon efteråt
frågade, hvad han uträttat, måste de båda le. I staden Wää
hade kungen sagt ”bää!” till borgmästarn, som skinnat en
skinnare, och i Sölvesborg hade han med ett kungligt
pergament gett en blind skräddare tillåtelse att tigga i Norden.

Så smått var allting i dessa land, att själfve konungens
gärning blef liten, och aldrig hade hon trott, att en drottnings
lif kunde bli så stilla som det nu var. Utomkring borgen låg
sundet fruset, och Ölands väderkvarnar stodo orörliga som
kors vid synranden. Inåt stängde stora skogar, och sällan
förnams ett lifsens ljud från bygderna där bortom. Allt tycktes
ligga i dvala. Själfva tiden sof.

Men denna händelselösa stillhet hade också sitt säregna
behag; som en hvila i väntan, medan framtiden förtonade sig
i mjuka drömmar.

En stare satt på taket och hvisslade: Filippa! Filippa!

Våren kallade.

Den unga drottningen förnam med ens en sugande hunger
under hjärtat, och fast det var långt till afton, steg hon upp
och lade bort arbetet, som hon haft för händer. Då reste sig
alla hofvets tärnor, och själfva hofmästarinnan gjorde sig
redo att följa, men innan den gamla blef färdig med sina
bestyr, var drottningen redan ute.

Ute var luften varm. Det töade i solen, det regnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free