Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pärlor af himmelns klarhet. ”Filippa! Filippa! Filippa!”
Inom henne klingade som ett eko af allt vårens smältande
och kvittrande jubel.
Hon drog djupt efter andan. Bakom låg frustugan som
en marknadsbod med ryggen skubbande mot mantelmurens
innersida, framför reste sig det fyrkantiga midteltornet som
kungen i ett kägelspel, och med guldkronan glindrande i
solljuset gick hon öfver borggården, uppför den höga trappan
fladdrade hon öfver vindbron som en trollslända.
Inne i tornet slog vinterns mörker och köld henne åter
till mötes, men hon trefvade sig oförsagdt genom den skumma
förstugan in i nedre borgarestugan, där vaktmanskapet satt
och värmde sig framför en stor eld; vek af till vänster och
kom genom en lång gång ut i trapptornet, hoppade som en
fågel i en trång snäcka uppför oräkneliga trappsteg i ändlösa
vindlar, förbi andra och tredje våningarna och ändtligen
tillbaka genom en ny gång in i en fyrkantig sal. Där stannade
hon andtruten. Detta var kungens och drottningens enskilda
våning. Hit kom icke ens fru Karin okallad.
Salen upptog hela rummet mellan tornets fyra väggar,
men på alla håll funnos smårum liksom urholkade i de tjocka
murarna. Mot öster vette kapellet, mot norr var
bref-kammarn, men i muren mot väster låg sofkammarn, som
en tunna klufven på längden.
Där brann en stockeld på hällen under rökfånget, och
sängstolparnas förgyllda griphufvud lyste som två
afguda-bilder framför det kärlekens väldiga offeraltare, som upptog
största delen af utrymmet och endast motvilligt tycktes ha
lämnat plats för ett skåp med bänk på den ena sidoväggen.
Den andra var bruten af en smalnande fördjupning, som
slutade med en fönsterglugg, hvarigenom en solglimt föll in
mot stenbilden öfver ingången, så att gudsmoders ansikte
fick ett förklaradt ljus, just som drottningen nu föll på knä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
