Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tändande halmtaken, som torkat i solen, och som oändliga
svärmar af gyllne bin hvirflade eldgnistorna i röken, stigande
och fallande, tills hela holmen var ett enda bål. Ändtligen
böjde sig folket i ödmjukhet under Herrens gissel och
spjärnade icke längre mot straffet, men mörksens furste göt skräck
i deras blod, och de störtade hoptals mot stränderna, män,
kvinnor och barn, trampande ned hvarandra i vanvett,
hopande sig på broarna så att bjälkarna bågnade och brusto
och många jämrande föllo i vattnet och fördes bort af
strömmen. Då vältrade sig tusentals människor öfver koggarna
och båtarna vid stranden, fyllande dem så att de kantrade och
sjönko med alla ombord, men de klokaste skepparna kapade
sina rep och lade ut från land — När jag red öfver Söderbro,
såg jag en kvinna med håret brinnande kasta sig hufvudstupa
i vattnet––––”
Rösten brast midt i meningen och munken sjönk samman
som ett skinn på borggårdens grus.
Redan samma kväll satt kungen i sadeln och red norrut
med sitt följe. Förgäfves hade drottning Filippa bestormat
sin allra käraste herre och vän med böner att få följa.
Likväl visste hon, att han gärna skulle ha fört henne
med, utan tärnor och hof, som hon ville det, om icke skuggan
af den gamla drottningens vilja stått hindrande i vägen.
Många, långa timmar hade gått sedan hon hört dånet af
hans springares hofslag mot vindbrons plankor dö bort, och
natten hade fallit, men den smärtans kramp, som gripit henne
vid afskedet, ville icke släppa. Ensam låg hon nu i
sof-kammarns väldiga himmelsäng och stirrade med vidvakna
ögon ut i mörkret.
Länge skulle ensamheten räcka, och när mörkret skulle
återlämna hennes kära hjärta, visste hon icke. Hon hade
blott att vänta, vänta, vänta.
Hon låg och lyssnade till underliga ljud! Det rasslade
och skrapade i väggarna, det hven och kved från fönster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
