- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
288

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon stod stilla framför honom på mattan, med armarna
tryckta intill kroppen, som en slafvinna inför sin herre. Och
hon log mot honom med hela sin dödsdömda hängifvenhet.

Han såg på henne liksom undrande.

”Nu vill jag dig ingenting,” sade han sakta.

Och i den skumma belysningen sågo de åter på
hvarandra som två mörkrädda barn och smögo sig samman till
ett långt famntag.

”Du skall icke se så högtidlig ut!” sade han. ”Du
skall taga det som ett nöje. Om ett par veckor är det öfver
för oss båda.”

Hon svarade icke. Hvad skulle hon säga? Att hennes
lifskraft var knäckt. Att hon lidit sig trött till döden.

Hon skakade sitt hufvud med ett leende af sorg. Och
så blef han varm igen eller han ville gå eller hon visste icke
hvad. Hon tänkte blott på, att hon icke skulle se honom mer.

Hon stod framför honom i sin mörka klädning,
tvekande, orörlig af ångest:

”Jag skall göra allt hvad du vill, blott du lofvar att
jag får se dig — bara en minut om dagen!”

”Ja, ja!” sade han afvisande. Hon kände hans händer
hastigt knäppa sig samman med hennes. Han bröt henne
ned, nästan kastade henne handlöst på mattan.

Köpa dessa minuter–––––köpa dem från hans likgil-

tighet, med armarna kring hans hals, i sin gränslösa,
lidelsefria, dödsdömda hängifvenhet! Och hon log, emedan han
tyckte om att se henne le; hon log i denna stulna,
brottsliga, hopplösa lycka.

Hon stod stilla på golfvet framför honom. Hon var
brydd och osäker. Så vände hon sig skälfvande om och
fäste upp sitt hår, som fallit ned.

Så hade det kommit in emellan dem, detta råa, grofva,
föraktalstrande, som hon ryggat tillbaka för. Så hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free