Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•.:•. — ’II ......................T *r’ ’ ’1 m ■ . — ’■» :;•
Leoline
Himmel och jord I gömmen, —
I kunnen sammanlänka
syner, jag sett i drömmen,
med hvad jag högst kan tänka,
I kunnen tända blodet,
elda det svaga modet,
lära min lyra sjunga
sånger, glödande, unga!––––
Se nu, hur glöden glimma
svagt ibland kol där inne, —
vänta, i nästa timma
brasan är blott ett minne!
Säg mig, skall mörkret tjockna,
säg, skall vår kärlek slockna
liksom den ved vi tände,
hvilken till aska brände?
Tyst som en sfinx du sitter,
ord kunna icke svara,
tårarnes ljufva glitter
bättre kan allt förklara. —
”Ingenting finns, som räcker,
tiden ju allting släcker;
eld, som i askan glimmar,
kärlek i tviflets timmar.”
Sant, Leoline, du svarat,
ej dina tårar ljuga;
minnen, som vi bevarat,
endast till bränsle duga.
Mörk är decembernatten,
ljus låt oss genast tända!
Sol öfver land och vatten,
alla reliker brända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
