Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är sus af bokar unga,
det är suck ur hafvets bröst,
det är Danmarks egen tunga,
som du toner gaf och röst.
MIN ÄLSKADE, SÄ RÄCK MIG DINA HÄNDER . . .
Min älskade, så räck mig dina händer
och låt oss glömma alla hårda ord,
att när du granens vaxljus sedan tänder
de lysa julfrid öfver hemmets bord.
Där ute dåna kampens kopparlurar
och ropa barn af samma mor till strid
må stormen studsa emot dessa murar
och ekot svara genom natten: frid!
Frid öfver jorden! Hör den gamla psalmen,
som våra fäder sjungit hvarje jul,
om barnet, som sitt läger fick på halmen,
när stjärnan tändes öfver krubbans skjul.
Legend! En saga! Men den sluter inne
så mycket af din barndoms ljusa förr —
den strålar genom mörkret som ett minne,
när änglar skymtade vid hemmets dörr.
I denna tid, då hatet blott får tala
och handen knyts, men aldrig öppen räcks —
låt hymnens ljufva ord din själ hugsvala,
att kärleken ej i ditt hjärta släcks!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
