Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att den ”med hänförelsens frimodighet kämpat på det
sociala fältet” och inom det rent estetiska ”icke stannat på
redan upptrampade vägar” samt ytterligare verkat ”som
litterär murbräcka”, varna de för att upptaga de senaste
naturalistiska krafven på verklighetstillbedjan, på objektiv,
noggrann och systematisk afbildan, emedan detta synes dem
som ”ett bakslag, ett nytt hinder för litteraturens
framåtskridande mot individualismen, mot alla skolors
undanröjande”. De fråga: ”hvar är allt det blodfulla, patetiskt
storformade, som vi längtat efter? Hvarför till fromma för den
aldrig fullt åtkomliga yttervärld, som man iakttager på afstånd,
uppoffra den gifbara värld, hvilken man bär inom sig en half
aln ofvan manuskriptet? ... ty hur mycket intressantare är
eller bör åtminstone ej en begåfvad skriftställares
individualitet vara än en rad hvardagliga modellers.”
De fordra vidare lyriskt patos, ”utan hvilken en dikt
liknar ett ansikte utan lif, en gipsmask”. Heidenstam
särskildt framhöll, att ehuru naturalismen haft ett utomordentligt
välgörande inflytande på prosaberättelsen, var den till följd
af sin natur alltför fientlig mot den rytmiska diktningen för
att kunna vara denna till någon egentlig nytta. Han förnyade
den romantiska protest, som hvarje stark individualitet måste
komma att höja mot en estetisk doktrin, som sätter noggrann
iakttagelse och sträng bundenhet af den iakttagna verkligheten
såsom hufvudsatser. ”Det borde finnas lika många framställningssätt
som författare.” Gång på gång återkommer Heidenstam
till skillnaden mellan svenskt lynne och det danska eller
norska; han framhåller, att det osmyckade, objektiva inte
passar oss, att dels didaktisk predikan, dels smidighet,
djärfhet och flykt utmärker oss — och hvarför då söka tvinga fram
en skrifart, som inte ligger för oss? Personlig själfständighet,
utan att afvakta ”signaler från Norges eller Frankrikes
skönlitteratur”, inbillningskraft och skönhetssinne äro kraf, som
ständigt återkomma i Heidenstams framställning. Likheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
