- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
8

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan ha uppstått en ättelägg af så utpräglad svenskhet som
författaren till ”Svenskarnas lynne” — men förklaringen
ligger gifvetvis i att de svenska anorna, tack vare mödernet,
äro så djupa och betydande: hans mormors far var en af
hjältarna i sista finska kriget, general von Vegesack, och långt
bort till medeltiden, till Karl Knutsson Bonde, kan han leda
sitt langfedgatal.

Från sin far, öfveringenjören Nils Gustaf Heidenstam,
torde sonen ha ärft en god del af de vittra böjelserna. Han
författade gärna, och det finnes till och med tryckt af hans
hand en roman, som lär förete typiska drag af 1840-talets
litterära smak: Sue, Blanche och andra.

Verner var ett kroppsligen klent barn, hvars rika fantasilif
hastigt tog växt genom det inbillningseggande i att lefva på
en stämningsfull gammal herrgård och att vara enda barnet.
”När jag tänker på min barndom,” skrifver han, ”ser jag
breda trädgårdsgångar, fulla med nedblåsta sötäpplen och
astrakaner, jag ser krusbärsbuskar och vinbärsklasar och
långa risiga ärtsängar, men litet längre bort begynner med
ens vildmarken. — Det förefaller mig nu efteråt, som hade
det under den tiden rådt en beständig sommar, en lång
tioårig sommar, där det aldrig föll regn, men där vackra
och goda människor sutto i gräset och bundo kransar af de
blå och hvita blommorna.” I samma vackra skildring säger
han också, att det förundrar honom, hur föga han i grund
och botten förändrats sedan barndomstiden. ”Intet af hvad
jag sedan hört eller läst har ens för en timme förvandlat
mig, utan omgestaltningen har ägt bestämda inre rötter i
barndomsintrycken. Som jag ser världen nu, så såg jag den
också då, fast i mer obestämd och rosenfärgad
morgondimma. Hvad jag älskade då, det älskar jag nu, och som
jag då var, så är jag nu. Barndomsintrycken äro kärnan,
och de växlande färgerna öfver pannan äro endast skenet
från ljus, som andra bära förbi, små ljus och stora facklor.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:03 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/21/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free