Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till hans förnämsta barndomssysselsättningar hörde
läsning och författarskap. Liksom Fröding gjorde Heidenstam
tidigt bekantskap med den äldre svenska poesin, bland hvars
snillen han ända sedan dess haft Lidner särskildt kär. I
skolan var svenska inte något hufvudämne för honom, medan
han däremot var mycket intresserad af och hemma i latin
och geografi.
Sin skolgång fick han emellertid inte fullborda på vanligt
sätt, klass efter klass, med studentexamen som krönet. Hans
hälsa försämrades, han liksom tvinade bort, och det beslöts
att han skulle sändas till södern. Det bar af ända ned till
Italien, Egypten och Orienten. Där borta vaknade hos honom,
med vikande sjukdom och stigande förtjusning öfver
österlandets praktfulla, färgrika skönhet, lusten att måla, och
han började äfven denna konstnärliga verksamhet på egen
hand. Det var inte bestämdt, hvilken framtidsbana han
skulle slå in på; den militära stod naturligtvis i förgrunden,
själf tänkte han visst ibland på läkarens kall, men målningen
fängslade honom alltmera, och han beslöt sig för den — en
bana som icke åtnjöt någon ringaktning i hans familj, till
hvars vänner Georg von Rosen hör, då en ung konstnär af
lysande rykte. Hans fader, som af allt att döma varit en
man med ovanlig förmåga att icke öfva hämmande tryck på
sin sons utveckling, lät honom följa sin önskan. Han hade
visserligen icke gillat sonens uppfattning, då denne förklarade
Kronbergs ”Jaktnymf och fauner” för ett det yppersta
konstverk, men då Verner nu en gång beundrade dess mästare
så högt, fick han ge sig ner till Rom, där Kronberg då
vistades, och bli hans lärjunge. Under två år bodde
Heidenstam i den eviga staden och målade, men upphörde aldrig
med det poetiska författarskap han börjat som liten. Han
skref långa episka dikter, hvilka underställdes bedömande
af ingen mindre än Zacharias Topelius, som ju då var den
romantiska historiediktningens nestor i den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
