- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
21

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungdomsdikter är för resten just den prisbelönta af intresse; den
heter ”Vid Dybböl” och visar med sin efterklang af Snoilskys
eggande skandinaviska dikter, att den unge skalden i sina
sympatier och antipatier delade åsikter med sina jämnåriga
i Sverige och ingalunda stod fjärran från de nationella
strömningarna, trots sitt främlingskap.

Svenskarna äro sällan tidiga debutanter. Levertin var ett
undantag, men knappast till sin fördel. Redan vid tjuguett
års ålder gaf han ut en samling reseskisser, Från Rivieran,
och en novellsamling, Småmynt. Den första var egentligen
bara lätta tidningskåserier, den andra var försök efter dagens
litterära tycke, hvilket också var fallet med den två år senare
Konflikter. Samtidigt lämnade han käcka teoretiska inlägg
till förmån för verklighetsskildringen och i polemik mot
åttiotalets belackare, tidskrifts- och tidningsartiklar, hvilkas
innehåll kan sammanfattas i de två krafven: frihet för litteraturen
och ett demokratiseradt samhälle. Levertins noveller gåfvo,
och ge ännu mera nu, ett halft intryck: redan den samtida
kritiken framhöll deras stora brister såsom verklighetsbilder,
och i själfva verket är omotsvarigheten mellan målet och
förmågan stor. Orsaken var lätt att se: Levertin skref verkligen
efter skolprogrammet och sökte undertrycka sina egenarter
som oarter. Naturalismen hos oss kräfde ju framför allt
vederhäftig iakttagelse och sund, solid beskrifning. Levertin
däremot hade sin styrka i den subjektiva känslans intensitet
och fantasi. Han var redan då en lärd och drömde historikerns
drömmar om det förflutna, hela hans väsen var lyrikerns
— och hvad kunde en sådan finna mindre lämpadt för sitt
kynne än att skrifva skildringar af småting och
hvardagligheter med största möjliga objektivitet? Det sken likväl ofta
igenom i hans stil, i hur oläklig tvedräkt hans personlighet
och hans teorier stodo inbördes. Och kanhända var det äfven
just på grund af denna tvedräkt, som han under några år
lät sitt vittra författarskap ligga nere och i stället väsentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:03 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/21/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free