Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Österås, som är en lärds lek med stämningar och
gestalter från olika kulturperioder, och ingalunda söker verka
med novellens strama komposition eller episka karaktärsutveckling.
Den klingar ut i idyllstämning; i novellerna med
moderna ämnen var Levertin annars mer benägen att låta
trötthet och misströstan ge hufvudstämningen. Det synes mig,
som om man i allmänhet mötte en mera stålsatt vilja och en
starkare förtröstan i hans litterärvetenskapliga och kritiska
arbeten.
Den utveckling han genomgick från de första recensionerna
eller doktorsafhandlingens torra notiser till exempelvis
Svenska gestalters själfulla framställningskonst och djupa
karaktärsskildring är kolossal. Smärtan öfver att ha mist
honom fick vid hans plötsliga bortgång 1906 en särskild bitterhet
därigenom, att hans mognad ännu syntes gömma på ytterligare
utveckling. Hans större uppsatser likaväl som hans små
tidningskritiker hade blifvit allt rikare på förstående och allt mer
helgjutna i sin form. Han nådde en absolut auktoritativ
ställning som kritiker, och man måste erkänna att han begagnade
denna med hof och välvilja. Det finns i hela vår litteraturhistoria
ingen kritiker af hans rang och inflytande, och läser
man den numera i bokform tillgängliga följden af hans
tidningsartiklar, erhåller man en bild af sällsynt humanitet i
bedömandet och en lika sällsynt vidhjärtenhet. Stundom märker
man visserligen att typiskt svenska individualiteter, för hvilka
vi känna förtroligare och så att säga frändskapsfullare, icke
anslogo honom på samma sätt, men det synes mig orättvist
att därur hämta fördömande domar öfver hans kritikergärning.
Det svenska, som han införlifvade sig med fullständigast, var
det historiskt gifna, och sedan Atterboms ”Siare och skalder”
har ingen svensk gett oss vår litteraturs och kulturs gestalter
i så utomordentliga karakteristiker som Levertin. Sannolikt
var det i viss mån hans främmande härstamning, men också
hans vetenskapligt-konstnärliga utbildning, som kom honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
