Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Vallfart och vandringsår - Glada gudars hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty nu var timmen just, då folket vände
med sina don från åkerfält och brunnar,
och om kvarteret hade sjutti ögon,
det hade också fem och tretti munnar.
I templet hade, yr af virakslukten,
han offrat frukt i kväll, förskrämd och skygg.
Hvad gjorde väl, om strax, när han vändt rygg,
en munter präst gått fram och spisat frukten!
Han ville vinna himmeln för ett spratt,
som halp därhän, att han i samma natt
blef flickans gäst, om ej till hanegället,
så några runda timmars tid i stället
att alltid schasas af med kyss och prat.
Att ge en man en kyss, försagd och flat,
det är att ge en hungrig en oblat.
Han ville bröllop. Hon lät be och truga.
Tills hon blef såld hon hörde far sin till.
Hon var ett helgon i en bagarstuga,
en kruka vin, förseglad med sigill.
Den tiden voro jordens gudar glada.
Till lifvet smög ej hvarje glimt natur
som genom glömda springan i en lada
en solglimt går till kedjelagda djur.
En enda pligg i kängan kan förstöra
en drottnings dag, en enda tagg kan göra
ett lejon halt — hur skulle icke då
en enda människas förtret förslå
att skorra hvasst i glada gudars öra!
Och därför tänkte de i kvällen sena,
där högt på månens horn de gått till sängs:
”Den stackars pilten kan dock ej förtjäna,
att han af flickan evigt utestängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
