Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Vallfart och vandringsår - Glada gudars hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Glada Gudars Hjälp
Hon är en styfsint en, men vi ha inne
ett kändt recept mot ett förhärdadt sinne.
Först alltså hålla vi till hands ozon
samt stora massor aqua destillata
och sedan ...” Yngsta guden löste skon
och lagade i den vid nattens vintergata
på några kol i kinamomonsskåln
ett litet svart, elektriskt laddadt moln.
Han lät det falla genom mörkret sakta
på bagarstugan, i hvars skorstensrör
man kunde högt från himmelen betrakta
det glöd som sken i askan nedanför.
Men under torgets akacia, där eldflugorna lyste i
löf-verket, lågo trasmän och uteliggare bekymmerslöst kring en
hornlykta och gjorde natten glad med rostad majs och tärning.
Från danserskornas gata hördes ur en upplyst öppen dörr
entoniga, på måfå upprepade knäppar på en sträng som
regndroppars fall på en plåt.
I bagarstugan ville vattendragarn
ta fast i flickan, som med starka tag
och mjuk och mjölig vred sig fri i mörkret
och stannade med spaden lyft till slag.
De voro tätt vid dörrn, som stod på glänt
till flickans sofrum. Årets heta tid,
som nu var kommen, sof på gården bagarn
i halmen mellan åsnan och sitt kid.
Hur likväl flickan värjde sig och lekte,
så stötte knät i bagardiskens kant.
En kaka föll och sprang på tegelgolfvet
i bullersamma ringar som en slant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
