Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du blef tio somrar för tidigt född! —
Så tänkte han tyst och gick förströdd.
Och snabbt som händer af stenar mura
palatser med spiror och källrar och vrår,
de byggde af timmarna dagar och år.
Hon steg i sin sommar men han i sin vår.
Hon lade som husmor bönan i gröten
och stötte kanelen med mortelstöten
och styrde och ställde vid hemmets bord.
Han tänkte: — Hur hastigt rosorna spricka!
Nu skulle du varit en liten flicka
och lyssnat på knät till hvarje mitt ord
om allt från den vida, främmande jord,
som växt för min syn ur tryckarsvärtan. —
Då snögade vemod på deras hjärtan,
ty hon kände som han och som han hon led.
De gingo till insjön och satte sig ned
och gräto bittert med handen om pannan;
men de bytte de ringar, som fingret bar,
ty de visste att aldrig till grånande dar
de kunde fästa sin ring på en annan.
Så drog han sin färde och sporrarna vann
i fjärran bygder, där kriget brann.
När svärtad af rök vid ett led bajonetter
han red på sin häst, var han munter och rak,
men samlades truppen i stojande nätter
kring lägerelden med skogen som tak
och flickan vid sidan och pluntan vid truten,
fast rocken var blodad och sönderskjuten,
då satt han i svårmod, förtviflad och sluten,
tills häftigt, som väckt af en klockas kläpp,
han steg ur gräset och oförvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
