Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dagens belåtna ryktbarheter
i gatuhörnen hålla sitt tal,
och nya vänner på hjärtat klappa
och gäster stampa på snöig trappa
och hälsas i hemmets förstusval’;
men allt är blott målade bilder, som vandra
på väggar och tak i en ändlös sal,
där som fordom vi ensamma stå med hvarandra.
Mitt öde är sammanflätadt med ditt
och tusende strida den strid, som vi stridt,
hvar en kärlek sig högre än kärleken häfver.
Den enda, du älskar så länge du lefver,
den enda, som helt dina tankar vann,
är gammal och vissen och aldrig du kan
så älska henne, som kärleken kräfver.
Du skall irra kring som en hemlös man,
där du blommor sår, skall du tistlar skära,
men samma beständiga längtan bära
att älska henne och henne allen
som fåglarna älska, när vingarna skära
den glödgade luften i sommarens sken,
och din hopplösa trånad skall hjärtat förtära.
Så hade hon talat den dag, då han gick,
och svimmad fallit vid bullret af hjulen.
Nu steg hon från soffan. Till skåpet hon gick,
där tårtan och kakorna stodo till julen.
Dem skiftade redan i afton hon ut
åt gårdens folk, som när sysslan var slut
med undran mötte i köket på borden
så präktig kost och så många ljus.
Blott systrarna hörde de hviskade orden:
— Mitt största minne gästar vårt hus
och långt genom stormiga nattens brus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
