Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Djäfvulens frestelse - Önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så djupt som att dröjande väga
de lifvets frukter som handen stjäl
och krama dem sönder och säga:
Det är bubblor blott, som lånt solens färg,
mot den enda timman på grubblarnas berg.
Jag säger dig, vandrande mästare,
du är större än jag som frestare! —
Från pannan blåsten hans lockar strök.
Han vände sig bort och i lågor
som en brinnande stad med skyar af rök
stod solen på öknens vågor.
Han sprang på vagnen. Han reste sig rak.
Han i dunklet stod blek under stolparnas tak
och hörde skarorna hviska.
Han såg dem skingras bland buskar och trän,
men själf grep han tömmar och piska
och körde sitt spann i dammande sken.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
