Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Dödens blommor - Jairi dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O*’ -...O**...o**... o -. - .O■..•O”...-O’••...■O—..-O 0 0
Än åter sammanför han fritt
det bjärta med det bleka,
och kring hans skor af klumpig snitt
i stormen bladen leka.
Han ordnar solros och pion
och tänker på den höga,
på lifvets drottning, för hvars tron
han ensam sänkt sitt öga —
på henne, som hans kärlek blef,
fast han stod stum och sluten,
fast hon ur hallen honom dref
begabbad och förskjuten.
Och nästa morgon, när hon glad
och vaken sträcker armen,
hon märker lukt af blom och blad,
och kransar smycka karmen.
Hon lyfter alla, som han fäst
i kärlek tyst kring henne,
och lindar den, som doftar mest,
till krona om sitt änne.
* # *
JAIRI DOTTER.
J a i r i dotter
(vaknar och reser sig på armbågen).
Takets sotiga timmer
trycka mitt bröst och förfära.
Orka kolonnerna bära?
Blott likt sorl jag förnimmer
edra röster, fast nära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
