Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Pingstnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lockets tunga jätteblock
af mig i höjden rycktes.
Jag glömde stad och mälarvik.
Jag ville stum betrakta
vår mannaålders kämpelik
som, gamla, nu vi vakta.
En post gick framför kyrkan klädd
som reglementet lärer,
men skaldens syn blir aldrig sedd
af män som fått revärer.
Jag stod vid kistans kant af sten
med vemod och med bäfvan;
det skedda är dock mull och ben,
vår framtid blott en sträfvan.
Jag såg i kistan, men jag såg
ej skäggig kämpehaka.
Jag såg ett barn, ett barn som låg
och såg på mig tillbaka.
Det låg där spädt och klädt i hvitt.
Hvart öga var en gåta.
Jag ville jubla högt och fritt
och likväl bittert gråta.
Där låg ej som jag tänkt mig den
vår mannaålder jordad.
Vår mannaålder väntar än.
Vår dag är ofullbordad.
Där låg vår barndom käck och yr,
med lust för svärd och flagga
och lust för tappra äfventyr,
och kistan var en vagga.
6. — Nationallitteratur. 21.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
