Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur KAROLINERNA.
DET BEFÄSTA HUSET.
öfverrumplade af vinterkölden hade svenskarna i
trängsel och villervalla tagit kvarter bakom murarna af Hadjatsch.
Där fanns snart icke ett hus, som ej var fylldt af frostskadade
och döende. Jämmerropen hördes ut på gatan, och här och
hvar vid sidan om trappstenarna lågo afskurna fingrar, fötter
och ben. Åkdonen hade fastnat i hvarandra och stodo så
tätt packade från stadsporten upp till torget, att de
blek-frusna knektar, som från alla sidor strömmade till, måste
krypa mellan hjulen och medarna. Snärjda i sina seldon och
vända från blåsten samt hvita på länderna af frost, stodo
hästarna sedan många dagar utan föda. Ingen tog vård om
dem, och somliga af trosskuskarna sutto ihjälfrusna med
händerna instuckna i ärmarna. Några vagnar liknade aflånga
lådor eller likkistor, och ur luckan på det flata locket
fram-stirrade dystra ansikten, som läste i bönboken eller
feberyrande och längtande sågo mot de skyddande husen. Tusen
olyckliga anropade halfhögt eller i tysthet Gud om
barmhärtighet. I lä utefter stadsmuren stodo knektarna radvis
döda, många med röda kosackrockar knäppta om de
sönderslitna svenska uniformerna och med fårskinn om de nakna
fotterna. Skogsdufvor och sparfvar, som voro så stelfrusna,
att de kunde fångas med händerna, hade slagit ned på de
upprätta likens hattar och axlar och flaxade med vingarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
