Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främst framför sina män, men det ville i dag icke lyckas
honom att innestänga tankarna i sagans lekstuga. Den oro,
som den sista tiden slagit sina klor i hans sinne, ville icke
släppa det kungliga rofvet. Han hade nyss på kansliet sett
de upphettade ansiktena. Allt från barndomsårens upptåg
fången i sin egen forntidsaktiga inbillningsvärld, satt han
döf för de skärande nödropen kring vägen, och han blef
misstrogen mot hvar och en, som visade en känsligare hörsel.
I dag liksom eljest märkte han knappast, att man bjudit
honom den mest uthvilade hästen och den färskaste
brödkakan, att man på morgonen lagt en pung med fem hundra
dukater i hans ficka, och att ryttarna vid första tumult skulle
slå ring om honom och offra sig för de dödar, han utmanat.
Däremot märkte han, att soldaterna hade hälsat honom med
hemsk tystnad, och olyckorna hade gjort honom misstrogen till
och med mot sina närmaste. Den försiktigaste motsägelse, det
mest förklädda ogillande lade han märke till utan att förråda
sig, och hvart ord låg kvar och gnagde på hans själ. Hvar
timme tyckte han sig förlora en officer, på hvilken han
fordom litat, och hans hjärta blef allt kallare. Hans kränkta
ärelystnad vred sig och blödde under misslyckandets tyngd,
och han andades lättare, ju längre han lämnade
hufvud-kvarteret bakom sig.
Med ens stannade Lewenhaupt och tvärvände i tanke
att kunna inverka på konungen.
”Min hederlige Ajax!” sade han och klappade den
rykande hästen. ”Väl är du en gammal krubbitare, men
jag har inte råd att spränga dig för ingen nyttas skull, och
själf börjar jag bli till åren som du. Men i Jesu namn.
karlar! Följ konungen, den som kan!”
Då han såg fänrikens ängsliga sidoblick mot konungen,
yttrade han med sänkt stämma:
”Var trygg, gosse! Hans majestät brusar aldrig ut som
vi andra. Han är för konungslig att banna eller träta."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
