- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
116

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Heliga Birgittas pilgrimsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plasket af ett venetianskt handelsskepp, som seglade tätt förbi.
När de öfvermodiga köpmännen, som haft god lycka på sin
färd, fingo syn på de vilda roddarna, började de gäckas
och kastade frukt på dem och då smögo pilgrimerna fram ur
sina gömslen och läskade sig med den manna, som så oväntadt
regnade öfver däck och tofter.

Icke långt efteråt steg Cypern ur hafvet och så snart
de hade landat kom drottningen med sina biskopar för att
hämta Birgitta till borgen. Spelmännen och alla lekande par
i trädgården blefvo tystade och Birgitta sattes på stolen
närmast drottningen, som allvarsam lyssnade till hennes råd och
spådomar. Präktigaste rätter framsattes för de afmagrade
pilgrimerna, ute i skogarna hördes knackandet af de små
yxor, som skalade cederstockarna, och bortom citrongårdarna
lyste bränningen, som knöt sin hvitskummiga ring om
Afrodites ö.

Hela fjorton dagar sutto pilgrimerna på det sättet i
gamman, men sedan lyfte de åter sina säckar öfver axeln och
gingo ombord och snart sågo de bara himmel och vatten.

Delfinerna sprutade och om nätterna brann kölvattnet
som en backig fjällstig beströdd med sönderstötta smaragder.
När patronen tryckte fingret öfver hålen på pipan, kunde
han framlocka olika toner, och han stod på kastellet och
spelade till roddarnas långsamma och klagande sånger. Det
var fromma korsfararevisor om riddare, som drogo till den
heliga grafven, och pilgrimerna stämde ofta i med sakta röst.
Med hvar stund blef likväl vädret allt stormigare och det blef
tyst ombord och alla ref bundos upp i seglet. Då visade sig
ett blåaktigt töcken i fjärran och Birgitta och alla kvinnorna
kommo ut på däcket.

”Är det stormskyar?” frågade hon patronen som stod
vid styret.

”Nej,” svarade han. ”Det är bergen i Juda. Det är
Kanaans land.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free