Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Heliga Birgittas pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöd lida, om vi väl komma på torra marken . . . men här
få vi vår graf i djupet.”
”Därför säga vi dig, tala med fru Birgitta.”
Han stod ännu tvehågse, ty hennes bekymmerslösa
väntan skrämde honom alltjämt långt mer än hafvets rytande.
Slutligen gick han ett par tre steg fram emot henne och strök
hättan af nacken.
”Jag vet, fru, att du är lika mäktig i trolldom som
oförliknelig i fromhet. . . Läs du öfver vattnet!”
Hon vaknade upp. Det ryckte i ögonlocken, och medan
verklighetens vind blåste rätt in i hennes friska själ, blef hon
åter den handlingskraftiga kvinnan från fordom.
”Jag är inte rädd som du, patron. Det är min
trolldom. Jag har väl rest på vattenvägar förr. Lägg styret i lä
och håll upp snipan mot vinden!”
Hatten med det röda pilgrimskorset på brättet höll hon
fast i blåsten och skyndade med små korta steg uppför
trappan till kastellet. Patronen följde lydigt efter henne och lade
sig framstupa öfver roderstången för att kunna trycka ned
den mot relingen.
”Frukta ni den himmelska sällheten,” sade hon till
pilgrimerna, ”så kan jag trösta er med, att ni ännu få stanna
i denna sorgevärld. Ingen enda af oss skall omkomma. Ställ
er här uppe och sätt ut årorna mot klippan . . . Och så är det
ännu en sak.”
”Hvad då, Brita-mor?” frågade pilgrimerna och de
måste le, då hon talade till dem på det sättet.
”Jo, det är det, att vi ha våra händer att hålla fast oss
med till dess arabernas båtar hinna ut från land.”
Skeppet började redan sjunka och slutligen stod endast
kastellet öfver vattnet, men hennes sinnesnärvaro och trygga
ro spred sig till de andra och de sågo båtarna skjuta fram
genom vågdalarna eller lyftas i svallet. Hafvet svartnade och
dånade som en beständig åska och korsfanan fladdrade rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
