Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Heliga Birgittas pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt som en eldslåga. Allt emellanåt spolade en kall sjö
öfver kastellet och rann bort på läsidan med en fångst af
stafvar och skor, och det lilla träaltare, som magistern
beständigt medförde, kastades på klippan. Seglet hängde nu
endast fast vid skeppet med ett rep och låg utbredt på vattnet
och flöt med stora kupiga luftblåsor. Birgittas krage pöste i
blåsten, och hela tiden måste hon hålla i hattbrättena, men allt
som båtarna närmade sig, märkte pilgrimerna, att hon åter
fick samma frånvarande uttryck. De tyckte, att hon liknade
en ros, som för ett ögonblick hade öppnat sig, när de andades
på bladen, men sedan åter genast slöt sig om sin egen doft
och färg.
Araberna klättrade upp och grepo män och kvinnor vid
deras lifrep och lyfte dem ned i de vickande båtarna som
varupackor. Så snart pilgrimerna satte foten på stranden,
böjde de sig och kysste marken. När de sedan hvilat ut och
torkat kläderna och hopsamlat några af sina ilanddrifna
tillhörigheter, började de sin färd öfver Sarons grönskande slätt,
där stillheten var så djup, att hvinet af en lyftande dufsvärm
kom deras hästar och åsnor att rygga till som för en plötslig
fara. Långsamt och nästan beständigt sjungande drogo de
framåt mellan manshöga kaktusbuskar, hvars taggiga sköldar
snarare syntes ämnade för skymningen på hafsbotten än
för en solig ofvanvärld, men småningom glesnade de
stickande häckarna och Ramles torn kom i sikte. Då höll skaran
rast under en dunge af lutande palmer och vid foten af ett
uråldrigt olivträd, som susade innerst bland palmstammarna,
uppbyggde magister Petrus ett altare af sten och grästufvor
och öfverst satte han det svarta träkorset, som han räddat
från vågorna. Därefter knäföll han i gräset och sjöng mässan
och nedkallade frid öfver det af pest och örlig förhärjade
hemlandet.
Allt emellanåt susade en dufsvärm genom luften. De
bundna hästarna stampade och åsnorna gnisslade, men lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
