Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Heliga Birgittas pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt vände stillheten åter och fast magistern talade helt
sakta hördes han af alla.
”Fru Birgitta Birgersdotter!” sade han slutligen efter
förrättad altartjänst och vände sig om, och bakom honom satt
träkorsets skugga på den knotigt vridna olivstammen. ”Din
jordevandring lider mot sitt slut och du står vid det mål,
till hvilket du alltid längtat. Ett öde land ligger framför oss.
Korsriddarnas stora konungar multna i jorden och det är
redan länge sedan Saladdins blodiga yxor slogo in Jerusalems
portar. De vänliga fraciskanerbröderna i Ramle skola säkert
härbärgera oss i natt och i Jerusalem skola vi få en trygg
fristad i klostren, men utomkring ligger fiendemark. Så är
det också med oss själfva: vi ha fått en trygg borg i eget
sinne, men utomkring står världen lika ond som förr. Dock
kastar hon icke längre sina stenar efter oss. Under fridens
oliv har jag ändtligen fått resa Birgittas altare och öfver oss
flyga dufvorna. I Vadstena höjas redan murarställningarna
och snart skall klostret invigas. Smäleken har tystnat och
din sista vallfart har blifvit ett segertåg. Allt hvad du för
egen del af lifvet begärt har du fått. Som den lyckligaste och
ömmaste syster knäböjer du mellan din dotter och son, ängslig
att med ett hårdt ord grumla deras och din egen fröjd.
Nordanvinden har gått öfver i stilla västan. Slå ned ögonen, fru
Birgitta! Fordom brukade du bikta dig högt. Gör det
också nu!”
Birgitta slog ned ögonen och rodnade som en ung
jungfru.
”Hvarför rodnar du och hvarför tiger du?”
Rodnaden steg ännu mörkare ända upp öfver pannan.
Hennes förvirring blef så stor, att hon glömde att hålla
händerna knäppta och trefvade på repet. Hon slog utan lof
upp ögonen och såg stelt på magistern.
”Nu förstår jag dig inte längre, kära fru . . . Skall jag
behöfva uppmana dig att tala ärligt och öppet?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
