Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur SKOGEN SUSAR.
HERAKLES.
I.
Månen hade nyss gått upp, klar och full, och de små
apor, som under dagen fyllt urskogen med sina upptåg och
skrik, sutto hopkrupna i akaciernas öfversta och ännu
gungande löfverk. De större människoliknande aporna voro
för tunga att våga sig så högt. De hade uppsökt sina
sof-ställen på järnekarnas kraftigt knutna nedre grenar och voro
svåra att skilja från de hängande murgrönsknippen, i hvilka
de sutto gömda som fåglar i sina bon. Först på nära håll blef
det möjligt att upptäcka dem, ty de sofvo icke utan vände
sina skäggiga anleten mot månen, och när de ibland ömsade
ställning, föll dagern på den hårlösa och ljusa insidan af deras
händer.
Hvarken träden eller klängväxterna eller aporna kastade
några bestämda skuggor på marken, ty den låg djupt
be-grafven under taggiga buskar. Skogen var belägen på en
bergssluttning och i den dimmiga dalgången blänkte en damm,
som den just nu tilländalupna regntiden ymnigt hade försett
med vatten. Dammens ena kant skymdes af palmliknande
papyrusväxter, men på den andra sidan var all grönska
nedtrampad och där stod en beskedlig gammal satyr, som hette
Forkys. Den fuktiga leran bubblade och smällde, så ofta han
lyfte sina klöfvar. Liksom alla satyrer måste han vagga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
