Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ Forkys,” hviskade hon, ”stig upp och följ några
dagar oförmärkt min herre. Kom sedan raskt igen och
berätta mig hvad du sett.”
Satyren uppfann en lång rad af svårigheter, ty
bergsvägarna voro långa och steniga, men hon tillade förläget
bortåtvänd:
”Så många faror som min herre möter, måste jag sitta
i beständig oro. Hvad jag sagt är en befallning.”
Satyren hade aldrig hört Deianeira tala med en sådan
stränghet, ty hennes röst var annars stilla och mjuk, och
han reste sig genast, fast med så mycket trampande och
snafvande på den glatta marmorn, att de andra misslynt
började vända sig. Deianeira skyndade tillbaka upp på sitt
rum och föll uttröttad i djup sömn.
De följande dagarna satt hon bara stundvis vid väfstolen
och tycktes glädtig och full af ro, men så snart hon blef
ensam, stod hon vid fönstret eller gick på taket för att speja
i soldiset, om den lättfotade brefbäraren icke snart skulle
sticka upp hufvudet bakom vingårdarna.
Tiden gick och hennes väntan blef lång, men en morgon,
när hon stod och lagade en tråd i väfven, fick hon höra
smällande och snubblande steg. Det var satyren, som
huf-vudstupa störtade in genom salen och måste klättra på både
händer och fötter för att taga sig uppför trappan. Klöfvarna
gledo och skrapade och han makade sig uppåt på ena höften,
men allt emellanåt halkade han ned igen ett långt stycke
och beskärmade sig högljudt öfver sin egen fubblighet.
Deianeira öppnade dörren och satyrens fräna getlukt
mötte henne och fyllde hela trappan.
”Forkys, Forkys, berätta!” sade hon.
”Aldrig trodde jag, att det var ett sådant konststycke
att klättra uppför en trappa,” skorrade han och fnös af både
glädje och förargelse. ”Nu skall jag berätta. Tänk dig,
Deianeira, hvitgamen har redan börjat lägga ägg!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
