Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verner von Heidenstam
mar, sönderhuggna i tallösa strider, hade mist sin färg och
voro fulla af sand. Några af krigarna hade hängt hjälmen
om armen och buro manteln öfver hufvudet. Benskenor och
kopparfjäll klingade, och kvinnorna blefvo mörka i ögonen
af glädje, ty ingenting tycktes dem skönare än slamret af en
tågande här, där de hade söner och bröder och husfäder.
Dock märkte de snart till sin förfäran, att ingen af männen
var bekransad, och inne mellan spjutskaften igenkände de
Herakles på en bår, som var förfärdigad af ett segel och
två åror.
Nu öppnade för första gången på lång tid Deianeira sin
dörr och gick ned i salen. Hon var affallen och trefvade sig
fram som en blind och syntes lika tyngd af år som den
hvithåriga Alkmene.
När bärarna på gården lyfte båren från sina axlar,
reste sig Herakles och vacklade fram till trappan, höljd af
blodfläckar och med förvildade ögon. Den hvita offerskjortan
hade växt fast vid hans kropp och när han under smärtorna
försökte att slita den lös, följde huden med och lämnade
öppna sår.
Deianeira stannade på andra sidan härden.
”Jag hälsar dig, Herakles,” sade hon med fast stämma,
”du, som ville bli en hjälte inför människor. Som en kentaur
röfvar du kvinnor och därför har jag också bestänkt din
offerskjorta med en kentaurs blod, att det må blanda sig
med ditt. Nu äro de alla hämnade genom mig. Hvar är nu
din styrka, efter du så jämrar under dina kval? Kvinnor,
släcken elden på den husliga härden, så att här blir tomt och
kallt och han fryser i det hem, där han söker värme och
hvila! Det är icke längre hans, det är icke längre mitt. Från
i dag skall det stå öde.”
Kvinnorna drogo sig bäfvande åt sidorna och tryckte
sig utefter bordskanterna och den darrhändta Alkmene sträckte
värnande sin käpp öfver härden. Deianeira sköt den åt sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
