- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
150

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människas lif är lagom kort för att hon icke skall hinna dö
vis. I mina ådror brottas nu kentaurens blod med mitt
eget och lefvande förbrinner jag.”

När han kom upp på berget, kring hvilket den hellenska
snökedjan tindrade i middagssolen, grepos hans följeslagare
af skräck och vågade icke ledsaga honom utan stannade
nedanför på sluttningen. Själf förmådde han icke samla
bränsle och till ett vädjande tecken på sin vanmakt visade
han sina tomma händer, men ingen tordes närma sig. Lika
mycket som de annars fruktat att motsätta sig hans vilja,
räddes de nu att betjäna honom.

Hans son Hyllos kom då nere ifrån gården med ett
risknippe på ryggen och en fackla. Sedan han hade lagt riset
på toppen af berget och hopsamlat så många torra buskar,
han kunde finna, hjälpte han Herakles att bestiga bålet, och
den ännu späda kroppen darrade under jättebördan. Med
bortvändt ansikte höll han därefter facklan intill det hvassa
lägret.

”Fader,” sade han. ”Jag skönjer att dina ögon ännu
söka Deianeira, min moder. Du väntar, att hon skall stiga
upp på taket och vinka dig sitt afsked . . . men hon kommer
inte. När du försvann, gick hon till sitt rum. Hon snodde
garnet, som ännu satt kvar i väfstolen, i en knut om sin hals
och tog sitt lif.”

Då slöt Herakles ögonen och upphörde att tala.

Männen kastade sig ned och den äldste lyfte sina händer
och talade till den döende.

”Herakles, Herakles! Allestädes på jorden stå tempel,
där män och kvinnor gemensamt nedlägga sina offergåfvor,
men ett tempel felas ännu. Hjälte, stig med elden till de
odödliga och blif med dina förvillelser och dygder en gudom
för oss män!”

Med detsamma uppflammade bålet i lågor och ljungeld.

–––*–––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free