Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Svenskarna och deras höfdingar - Den lilla systern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla Systern
så stilla kärlek inte kunde stanna länge på jorden. En morgon
funno de henne så svag, att de skickade efter biktfadern,
och han satte ett brinnande vaxljus i hennes händer och
hviskade: ”Gud tände för dig det eviga ljuset!”
När hon hade somnat bort, tog abbedissan nunnorna
med sig till sitt skåp för att leta fram den undanlagda
dockan och gömma den som ett oskyldigt minne efter den
döda. Men där dockan hade förvarats, lågo i stället de
friskaste rosenblad, fast det var tidigt på förvåren. Hon
plockade ned dem i sin mantel. För hvar gång hon öste
med händerna, uppdoftade på nytt en lika rosig kulle inne
i det halfmörka skåpet, ända till dess hon inte kunde bära
mer. Hon gick då ned och strödde ut alla bladen öfver
den lilla systerns hjärta.
Om kvällen kommo bröderna och buro henne på en
bår ned i kyrkan. Där begrofs hon under nunnornas
nattsång, när dagens sista efterglans sken in genom de
spets-bågiga fönstren i väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
