Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Tankar och teckningar - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskarne af en viss tillbakadragen och blyg tystlåtenhet.
Den trycker sin stämpel på vårt lif och våra nationella fester,
hvilka sakna poetisk djärfhet samt anordnas för
ämbets-mannamässigt och fantasilöst och förfela därigenom sin
verkan. Vi äro för blyga för att någon bland oss skulle
våga uppträda med handlingar eller förslag, hvilka kunde
uppfattas som ett personligt jagande efter uppmärksamhet.
Därför blir allt för torrt och formellt. När Hugo jordades,
stod om natten hans kista under den napoleonska
triumfbågen, omgifven af brinnande fyrfat. Vi däremot vågade
nyligen icke ens resa en grift i Djursholms skogsdungar eller
i vår stad åt en af våra afsomnade diktare. Hvilken svårighet
hade det varit att insamla hundra tusen kronor och bygga
hans mausoleum under lindarna i Humlegården! Hvarför
gjorde vi det icke? Därför att vi voro för blyga. Samma
skygghet breder sig öfver vår politik och våra reformer.
Vår modernitetsifver låter ingen känsla binda oss vid det
gamla och häfdvunna, men vi hållas tillbaka af vår skygghet,
stundom också af vår erfarenhet och skepsis, och det
sammanhänger rent af med vår tillmötesgående höflighet att vi
ej gärna slå af hvarandra hufvudet i onödan samt att
reformernas man alltid först framträder i elfte timmen. Så har
det varit från Engelbrekts dagar allt intill nu, och denna
långsamhet, hvilken rymt så mycken plikttrohet och heder,
men äfven själfviskhet och gladlynt lojhet, är konservativ
blott till skenet.
Icke heller äro svenskarne konungskt sinnade. De
fast-hålla vid ett monarkiskt statsskick, emedan det tills vidare
synes dem ändamålsenligast, men de sakna den känsla för
”legitimiteten”, hvilken väl måste anses som rätta märket
på ett monarkistiskt lynne. Statshvälfningen 1809 åsågs med
största lugn, och ej långt efteråt valdes utan betänkligheter
en utländsk revolutionsgeneral till konung. Under Sturarnes
riksföreståndarskap hade vi republik, och efter det nattliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
