Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Tankar och teckningar - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en böjelse för formalism, som egentligen står i strid med
deras rörliga inbillning. Vi träffa här ånyo en af de många
motsägelserna. De flesta svenskar uppfatta icke konstverket
som blott och bart ett medium utan som ett prydnadsting,
hvars värde ligger i den formella korrektheten. Särskildt har
rimflätningen blifvit allt för tvungen, ehuru svenskan därvidlag
har mer att lära af befryndade språk än af aflägsnare och
mer rimrika. Skrifven af svensk hand skulle ”Per Gynt” anses
vårdslös och formellt misslyckad, och endast därför att boken
författats af en norrman kallas de många nyckfulla rimmen
”urkraftiga”. Allra minst ha vi någon grund att klaga på
”stockholmsrim”, så länge vi med nöje läsa bygdemål. Det
finns intet riksspråk för inbillning och känsla, och
”stockholmsrim” ha sedan gammalt skrifvits af stockholmarne.
Det finns ej ens något skäl hvarför vi icke skulle återupptaga
det vokala fornrimmet och än i dag med fiskaren vid
Tyn-nelsö rimma ”lerbak” och ”bispens fat”. Det tyska språkets
yppersta diktverk äro sida efter sida så öfversållade med
frankfurterrim och oäkta rim, att just dessa gifva den
egendomliga prägeln åt stilen. Är det icke svenskarne nog om
de rimma jämbördigt med Goethe? Formell styrka det är
pregnans! Dessa halft skämtande ord äro mer än en polemisk
snärt för dagen. Det må till och med ifrågasättas, om ett
sparsammare bruk af rimmet ej skulle vara mer
öfverens-stämmande med modersmålets karaktär. Vårt brokiga lynne
skulle dock förneka sig själft, om det ej också länge sedan
gifvit oss många både orimmade och underligt spunna dikter,
hvilka säga oss, att lämna svenskarne formalismens farvatten,
så besitta också de en tillräckligt ”urkraftig” arm att styra
efter ännu oupptecknade stjärnor.
För hellener och romare uppenbarade sig den högsta
landskapliga skönheten i den lummiga hafsstranden. Långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
