Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Dikter - Det ensamma ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt sömnen kufvat, hvarje svärd,
hvar vilja stuckit slö i skidan
och fört till drömmens gyckelvärld
så hjältens sorg som barnets kvidan.
Och kärlekslusten själf, som nyss
med stora ord till kamp sig ställde
mot mörkret, kallande sin kyss
ett säkert vapen mot dess välde,
nu sofver emot nattens barm,
lik pysen, som med modern brottats,
men snart är glad att på den arm
få ro, mot hvilken slagen måttats.
Dödi dunklet rufvar kring hvart hus.
Själf himlens bleka stjärnor vackla,
och tändt står blott ett ensamt ljus,
den tysta tänkarcellens fackla.
Men tätnar mörkret än så tungt
bland böckerna, det skälfver icke,
men brinner sorgset klart och lugnt
mot skuggorna och slocknar icke. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
