Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Salomos och Morolfs sista möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bjöd mitt skämt på beska piller
dock i dem aldrig jag göt gift.
S a 1 o m o.
Ack, Morolf, du till hår och sinne
är ljus som ungdoms ljusa vår.
Allt det som natten sluter inne
af hemligt kval och kärlekssår
ditt lätta sinne aldrig kände.
Den mörke Kain det begrep,
när tungt mot marken röken vände
och från hans eldstads offer vek,
men rakt mot höjden röda lågan
steg från det kid, som Abel skar
med slaktarknifven, kall för plågan.
”Hvi är jag mindre kär vår far?”
han snyftade, mot himlen förde
en from, men icke blodad hand.
Den eld, som ej hans offer rörde,
i stället stack hans själ i brand.
Du är den ljusa, yngre brodern,
all kärlek af sig själf är din.
Dig utan vånda födde modern,
du Abel är och Benjamin.
Du sången äger i din stämma,
den växer, blommar utan vård.
I vida världen är du hemma
som var den hel din arfvegård.
Dig djur och kvinnor älska, följa,
ej något hjärta står emot
ditt hjärtas rika värmebölja
och solskensspåren af din fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
