Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Kung Salomo och Morolf - Salomos och Morolfs sista möte - Salomos månhymn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sitta vill allen hos natten,
hvars smärtas förstfödde jag är.
* * *
SALOMOS MÅNHYMN.
Månehorn, i rymden åter
lyser du den svarta natten,
tvingar sorgsna sångaren till rim,
låter
alla djupa brunnars vatten
fyllas af ditt silfverstim.
Dunklet dränks i bröllopsglitter.
Liksom lockad fågel spritter
hjärtat mellan fröjd och ve.
Lustträdgårdens sfinxer le.
Blodgång, böljegång du vållar.
Kvinnosköt och haf du häfver,
sårar slumrarn med ditt hvita sting,
trollar
svårmodsgift i mannens lefver.
Dåren dansar i din strimma kring.
Ormen i ditt gnistregn njuter.
Hunden, mänskoväktarn, tjuter.
Ängsladt heta händer be.
Lustträdgårdens sfinxer le.
Håren grånat kring min panna.
Jag naturens snara spårat,
hennes svek af stum omättlighet.
Stanna,
måne, hjärtan nog har dårat
skenets isadt kalla majestät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
